Livet
Letting go, finns inget vacker med att Letting go.
Alla har sin väg att gå, ibland korsas dom, ibland vilseleder vägen en, ibland har vägen varit så klar. Du ser den så klar, men ibland kommer det en uppförs backen som tar all energi. En energi som man trodde skulle räcka till allt. Men till slut kommer man upp. En stryka som man aldrig trodde sig att ha. Ibland kommer de en nerförs backe. Då man bara kan springa ner för den med armarna ut, frihets känslan att allt är så underbart i det ögonblicken. Man känner nästan hur luften går in i lungorna.
Det är livets väg. Ibland väljer man rätt. Ibland väljer man fel.
Men båda delarna är lika viktiga, där formas du, som människa. Där formas din resa, din väg.
Och dom vägar som korsas. Ta vara på det ögonblicket. Där du skapar band, lärdom, erfarenhet, glädje, sorg. Lycka.
Men ibland... Måste man Letting go. Släppa allt och fokusera på sin väg. För man vill inte fastna eller hur?
Man vill fortsätta framåt.
Minnerna finns alltid kvar. Som aldrig lämna din sida. Dom bär du med dig på din resa.
Som sagt det är inge vackert med att Letting go. Vem vet, vägarna kanske korsas längre fram på ett mycket bättre ställe än sist, då samma lukter återförenas. Då händerna möts igen. Vem kan veta. Tiden visar. Tiden visar det.
Kommentarer
Trackback
